Piratlajv
header för the tundlaheim Saga
Friankarrörelsen pirat märke.

The Tundlaheim saga

The Tundlaheim Saga

Områdets roll på piratlajv i 'The Tundlaheim Saga'

När det är dags för piratlajv omvandlas Friluftsmuseet Finnstigen till en del av fiktionen The Tundlaheim Saga. Inlajv så kommer vi att befinna oss i en dold frihamn, strax söder om Gjutenheims klippor på den östra mériska kusten. En dryg dagsmarsch från den saltsjö som utgör Rýroms hamn, där piraternas skepp ligger för ankar, ligger själva byn Rýrom. Här samlas traditionellt kaptener och andra viktiga medlemmar av piratsamfunden för att sköta sina affärer medans deras besättningar roar sig i hamnens tältläger och lagerkvarter.

Rýroms historia

Rýrom är en by med gamla anor omgiven av skog, ängsmark och förrädisk sumpmark. Belägen ett par dagar söder om Gjutenheims klippor en nätt solmarsch ifrån en saltsjö. Saltsjöar består egentligen av havsvatten men är så avskärmade att de närmast framstår som en insjö. Den här saltsjön mynnar ut i en bukt i Himlahavet som sträcker sig mellan Nivaris östkust och de jättelika berget Himlahall. Vägen från ankarplatsen går runt ett förrädiskt sumpmarksområde som sträcker ut sig strax söder om byn och skär runt byn inåt land. Sumpmarken kallas av gamla rävar för fyllbultkärr  till minne av de otaliga, osaliga och berusade sjömän, pigor och drängar som gått ett tidigt öde till mötes då de slagit vad om att de i rusets stund skulle bli de första att finna sin väg igenom träsket.

- Karta som visar Rýroms ungefärliga läge

Det sägs att det var den notoriske kapten Vera-Eleonora Vindfast som grundade byn. Huruvida det är sant eller ej är det ingen som vet, men att hon låtit sitt beryktade slagskepp, den nattsvarta pärlemofregatten Kalla gasten slå ankar för dess avlägsna hamn under piraternas högborg råder det ingen tvivel om. Vartefter legenden om kapten Vindfast stärkts av nya fynd i form av testamenten och anteckningar från sagd kapten verkar flera frågor få svar. Det tycks numera självklart att anledningen till att Rýrom är beläget så långt ifrån hamnen är för att havet dragit sig tillbaka under de närmare 150år som gått sedan Vera-Ellionoras tid. Legenden säger att det var just denna frihamn som blev kaptenen och hennes besättnings sista stopp innan de besvarade ropet från Pärlemoöarna och vände sina segel till dess försvar – som varje god dotter av Tundlaheim skulle ha gjort i hennes ställe. Nu är Rýrom och en trave legender allt som återstår av Vera-Eleonora och hennes Kalla gast, men ännu brinner övertygelsen i ögonen hos de kvinnor och män som trotsar havets vågor i jakten på friheten och allt det som glittrar.


Idag är Rýrom en fristad för piraternas släkte, en koppling till den civiliserade världen varigenom piraterna får möjlighet att sälja av sina byten och införskaffa vad än de inte haft turen att råka på själva. Värdshuset, Rå Spiggen, ägs av det Mériska handelshuset Fridwalls vilka också är de som främst förser piraterna med möjligheten att sälja av sitt stöldgods – må hända att det kan vara till samma personer som de råkat stjäla det ifrån till en början. Det är hurusom föga den enda anledningen till att Tundlaheims döttrar och söner likväl som Strövare och friankarbesättningar lägger till invid Rýrom. I en tid där piraternas leverne och livsstil ständigt hotas utav de progressiva rikena har möjligheter till äventyr, samkvämen och lustar blivit allt mer värdefulla. Den sentimentale minns den tid då piraternas släkten härskat havet vid rodret på mäktiga fartyg och när det fanns gott om tillhåll att besöka – inte minst på Pärlemoöarna där triadstäderna Kîl, Kastîl och Kab-rî helt befolkats av piraternas sort. Numera står dessa städer i ruiner och aska medan Pärlemoöarna brukas för Mandraks räkning. 


Liksom dessa ruiner utgör spillrorna av en svunnen tid, så utgör Rýrom ett eko av en värld som ständigt växer sig allt mer vansklig. Runt om i världen bränns ännu frihamnarna i snabbare takt än de hinner grundas och piraternas alternativ blir allt färre varefter rikena skärper tonen. Damméro är en av de nationer som har slappast inställning till piraterna och bland de hundratals fiskebyar som utgör den större delen av den mériska bebyggelsen lyckas ännu ett par pirattillhåll likt Rýrom gömma sig. Även några mindre öar utgör fortfarande fristad, men den Drakiska piratjägarflottan med sina många scoutfartyg har begränsat dessa möjligheter kraftigt.